Min avsky till Narnia - Prins Caspian(2008) tror jag mer kan beskrivas som ett hat. Jag hatar den. Det är ett starkt ord men det känns bra att hata den filmen. Sällan känner jag att jag fått tid stulen från mitt liv. Trailern lovade en stor uppgradering av den svaga första filmen och tankegången i mitt huvud var "Den kan ju inte vara sämre än ettan". Tji fick jag. Jag pinade mig igenom denna asdyra kalkon som inte ens dög till en whitetrash-Thanksgiving. Jag såg den med två kollegor och när vi tröttnat på den fåniga "sagolika" dialogen, det usla skådespeleriet samt det aldrig växlande tempot så började vi göra egna dubbade röster samt kommentera oss igenom resten av filmen. Det vill säga mer än en och en halv timme.
Skådespelarna som spelar barnakvartetten som återvänder till Narnia är så jävla dåliga så jag vill spy. De har ingen nyans överhuvudtaget utan behåller samma ansiktsuttyck genom hela filmen. Lägg dit en äcklig brittisk accent samt att den äldre flickan inte kunde sluta puta med sina jävla läppar eller stänga käften när hon inte sa något.
Allt är bara en tråkig CGI-fest dit man inte vill bli bjuden. Typ som när den minst populära i klassen hade kalas och man tvingades motvilligt att gå dit. Du känner ingen som helst sympati för karaktärerna då de bara är ett gäng störiga jävla barn. Lägg dit pratande grävlingar och en comic relief i form av en fäktande mus dubbad av Eddie Izzard. Stackars C.S. Lewis som fick sin saga, med all potential till bra filmunderhållning, våldtagen av filmmakare som är uppenbart desperata att upprepa Lewis' polare Tolkiens filmatiseringar av Sagan om Ringen.
Snälla, gör inte en tredje film... för helvete!
DUKE SÄGER
2/10
Filmen förtjänar
Hobbykritikernas
utmärkelse
Hobbykritikernas
utmärkelse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar