O' LUCKY MAN

... eller: Hur man börjar som kaffeförsäljare och slutar som fattig skådis!

Lindsey Andersons episka O' Lucky Man (1973) är flera filmer i en. En komedi om arbetarklassen i Storbrittanien, en poetisk fantasi om drömmar, en poetisk drama om fattigdom, en oväntad spionfilm, en musikal, en meta-film och en cynisk samhällskritisk satir.
Denna film är allt annat än enkel... men... den är så underhållande och rolig att när filmen är slut, så känns det inte som om man har sett en tre timmar (!) lång mästerverk.


1968 så gjorde Lindsey Anderson den fantastiska IF..., en film som gav oss en inblick i den hårda och ambivalenta världen i en brittisk skola. Malcolm McDowell hade huvudrollen som Mick Travis, studenten som följde sina egna regler och som (kanske?) gjorde revolt...
I O' Lucky Man får vi fortsätta följa Mick Travis, som numera befinner sig i den "verkliga" världen utanför skolan och livnär sig genom att sälja kaffe från stad till stad. Det låter kanske som diskbänks realism av den mest deprimerande sorten, men det är allt annat än det. Vi leds in i en fantastiskt surrealiskt resa genom den hycklande och omoraliska världen vi lever i.
Mick Travis är lite av en föregångare till Forrest Gump. Smartare, så klart, men lika naiv. McDowell spelar honom till perfektion. Mick är våran "hjälte", en oppotunistisk ung man som vill vara rik och berömd, men vars naivitet leder honom till undergång.
Vi får följa honom från en sunkig kaffefabrik, till den mest deprimerande strippklubben nånsin, till kanske början av ny världskrig och till maktens korridorer.
Denna film är, som sagt, en episk äventyr, en fantasi där vi slutligen lämnas med frågan: "Vad är det som har hänt?" För denna film, liksom If..., ger inga riktiga svar. Vilket också är dess styrka. Det är som sagt en drömlik värld vi kastas in, som liknar verkligheten, men ändå inte.
Denna film är, enligt mig, Lindsay Andersons bästa film. Rolig så att man nästan börjar gråta, spännande för man har ju verkligen ingen aning vart den ska sluta och med kanske en av de mest överraskande och finaste slutsekvenserna nånsin! Lägg till Alan Price's (The Animals) underbara soundtrack, fylld med låtar som leder oss genom Micks bisarra äventyr... så har du kanske en av de bästa filmerna som har nånsin gjorts!

GONZO SÄGER
10/10.

Filmen förtjänar
Hobbykritikernas
utmärkelse