Svensk film är tyvärr skit nuförtiden. I stort sett. Vi serveras pretentiösa Hollywood-wannabe-produktioner i stil med Solstorm eller överbudgeterade mediokra filmer i stil med Arn. Emellanåt sticker det ut komedier med hjärta, som svenskarna kan vara ganska duktiga på, som Offside eller en film som vågar göra något nytt i form av När mörkret faller. Sedan från ingenstans så dyker Darling(2007) upp.
Hur definierar man egentligen "bra regi"? Jag anser att det är när du som tittare levereras en historia som hela tiden frambringar känslor hos dig och även efter filmen är slut. Johan Kling gör precis detta med sin film. Han visste precis vad han ville ge mig. Filmen är bara ungefär 80 minuter lång men under denna tid så har jag lidit, skrattat, skämts, rörts och jag nästan skakar när jag tänker på filmen efteråt. För er som minns På kurs med Kurt, som var ett fånigt program från början av åttiotalet kommer känna igen Michael Segerström som är en gigant i sin menlösa karaktär Bernard. Han vann helt rättvist Guldbagge för Bästa manliga huvudroll. Michelle Meadows och de resterande i rollistan gör perfekta insatser. Ingen skådespelare försöker agera bättre än den andra utan alla gör exakt det som behövs för att helheten skall bli enastående.
Jag tänker inte berätta om filmens handling för det behövs inte. Jag kan dock tänka mig att Darling inte är för alla men om du är en av dem som förstår det stora i den så kan du omöjligen låta bli att bli berörd på ett eller annat sätt.
DUKE SÄGER
9/10.
Filmen förtjänar
Hobbykritikernas
utmärkelse
utmärkelse
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar